Kårens historia startar i Toltorpsdalen som numera är en stadsdel i Mölndal. I Toltorp fanns redan ett KFUM-arbete där det var gossar som var med i en förening som hette Libanon men det var inga scouter.
Fru Anna Sjögren som bodde på Fässbergsgatan i Toltorpsdalen hade många kontakter med KFUK i Göteborg. Där gjorde man en förfrågan om det inte fanns någon som ville starta upp ett flickarbete i KFUKs regi i Toltorpsdalen.
Frågan gick vidare till Vindkårens kårledare Greta Manne och hon åtg sig att plocka ut två duktiga ledare som kunde starta verksamheten. De två blev Inger Rinäs och Greta Erlandsson. Lokalen var hemma hos Anna Sjögren i hennes villa på Fässbergsgatan.
Många flickor kom och ryktet spred sig ända till centrala Mölndal.
Tillslut var de så många som ville vara med att man kände sig tvungen att starta upp en avdelning även i centrala Mölndal. Röda Korset hjälpte till med lokal och vid det första tillfället kom 38 stycken pigga flickor.
Verksamheten var hela tiden knuten till KFUK i Göteborg och var en del av Vindkåren.

40-talet

Nittonhundrafyrtio blir en av milstolparna för kåren för då beslutades att all verksamhet i Mölndal skulle bli självständiga kårer. Kåren i Toltorpsdalen hette Sirius och kåren i centrum fick heta Orion. Verksamheten löpte på och man startade även blåvingeringar. Med undantag för Kvarnbyn hade kårerna stjärnnamn såsom Kassiopeja, Lilla Björn m.m. Än så länge handlar det bara om flickscouter.
Pojkscouter i Mölndal startade vi med 1942 och kårledare var Allan Rinäs. Eftersom Allan var gift med flickkårledaren Inger Rinäs, startade Mölndalskåren med gemensamt arbete i många avseenden. Vi var säkert först i Sverige med det. För fortfarande var det mycket strikt mellan pojkar och flickor. Att åka på gemensamt läger var inte att tänka på.
I Mölndal hade man dock mycket gemensamt åtminstone på ledarsidan. Julfesterna i Blockstugan vid Slottsviken glömmer ingen som har varit med.
Då som nu var det svårt att få ekonomin att gå ihop till allt som man ville göra. Iden om att starta en ”mammaförening” väcktes tidigt. Terminsavgiften för scouterna var två kronor varav förbundet skulle ha en krona och distriktet 25 öre. Kvar till kårens verksamhet blev endast 75 öre per medlem.
Man bör ju betänka att vid denna tid var det krig överallt ute i Europa och kristider här hemma i Sverige. Det var nog ganska tufft att jobba med föreningsarbete. Man måste vara stor optimist.
Sankt Georgklubben startade den 21 oktober 1947, Det var en ren mammaförening som hade till uppgift att stötta scoutkåren med bidrag av olika slag och att ge stipendier till olika ändamål. Den 13 december 1947 hade klubben sin första julmarknad som inbringade hela 3000 kronor. Det var otroligt mycket pengar på den tiden!
Om man sedan vet att klubben hela tiden till dags dato har fungerat utan uppehåll och hela tiden samlat in pengar till scoutkåren. Man kan inte annat än bli imponerad. Hela 1,5 miljoner har klubben bidragit med genom åren.
Målet för Sankt Georgeklubben har hela tiden varit att stötta scoutkåren.

50-talet

Med stor entusiasm tog kåren sig in i femtiotalet. Kårens eldsjälar var kårledarna Inger och Allan Rinäs och den nystartade mammaföreningen Sankt Georgeklubben. På den tiden var nästan alla mammor hemmafruar till och med sommarstuga var ganska så nytt för de flesta. Scouterna önskade sig ett ställe ute i naturen som de kunde hajka och ha övernattningar.
Scoutstugan i Gråbo inköps 1953 för 23 000 kronor med lån och bidrag. Den döps till Triangeltorpet och finns fortfarande kvar i kårens ägo. Stugan ligger vid Annesjön i Gråbo. Den andra söndagen i advent 1953 invigdes stugan som har betytt mycket för alla scouter och ledare genom åren. Det finns ingen scour i kåren som inte har ett speciellt minne därifrån. Tänk alla fantastiskt roliga övernattningar som vi har haft. I många år var det också tradition att åka till Stora Lundby kyrka i Gråbo på första advent och sedan dricka adventskaffe i stugan. Alla år då vi åkte ut i första maj helgen och städade och rustade stugan för säsongen. Många pingstläger hölls också på slutet av 50-talet och hela 60-talet i närheten av stugan. Det var på Lundqvists mark som lägret låg. Lägerbålen hölls alltid nedanför stugan vid Annesjön.
Ett stort flickscoutläger hålls 1955 i Dalarna, Rogsjölägret. Scoutkåren sänder dit en stor skara med scouter och ledare dit. Vi sänder även en liten grupp med äldre flickor till ”Kullabyn”. Roverscouting fanns inte då. På något sätt nästlade också några pojkscouter från Mölndal sig in, ledda av kårledaren Allan Rinäs. Det behövdes ju hjälp med vissa tyngre sysslor. Men pojkarna fick inte synas. Lägret besöktes av Lady Bden Powell, flickscouternas högsta beskyddarinna. Många andra prominenta personer var också på besök.
Pojkscouterna kontrar under femtiotalet med ett stort läger på Amundön. Det hölls den varma sommaren 1959 och med ett stort deltagande ifrån Mölndalskåren. Därifrån finns många minnen hos nu grånande män. Ett av som är till exempel att man åkte motorpedbåt.
Scoutkåren är mycket aktiv i samhällslivet och vi deltar flitigt i firandet av Sankt Georgsdagen med fackeltåg genom Mölndal. Svenska flaggans dag på Kvarnbyvallen med marsch och fanor i topp. Vi håller till i hyrda lokaler på Lekskolegatan, Toltorpsgården och i källaren i Krokslätt.

60-talet

När 60-talet inleds var vi fortfarande två olika scoutförbund. Det var KFUM med endast manliga medlemmar och KFUK med endast kvinnliga medlemmar. Det fördes hela tiden diskussioner om att slå ihop förbunden. Det kan tyckas enkelt, men så var inte fallet eftersom både KFUK och KFUM var internationella världsrörelser med en konservativ ledning. Vi måste ha tillstånd från scoutings båda världsförbund WAGGS och WOOSM. På förbundsmöten det året beslutades att ansöka om sammanslagning, vilket så småningom beviljades. Detta resulterade i att vi gick ihop och 1960 bildades Mölndal KFUK-KFUMs scoutkår.
Scoutkåren växer starkt de här åren, kanske tack vare sammanslagningen. Vi delar nu in kåren i fem olika sektioner. Toltorp, Centrala, Krokslätt, Gamla Stan och Sjö. Kåren hade under många år en sjösektion med sjöverksamhet. Sjö hade sin verksamhet i Gamla Stan och var som sagts en egen sektion i kåren. Det fanns även ett RS-lag (dvs. roverscoutpatruller) som hette Klyvarna. Detta RS-lag köpte med kårens hjälp en gammal R-kryssare som döptes till Courage. Båten fanns i kårens ägo under 60- och 70-talet men såldes i början av 80-talet.
Det bildas nu flera RS-lag och det första hette Kabob, sedan kom Stepparna och det stora laget med Flerparna.
År 1963 har kåren 522 medlemmar och är klart störst i landet. Kåren sänder 56 patrulledare på patrulledarkurs (PL-kurs). Vi säljer 3 000 almanackor, skickar bland annat sex ledare på vinterutbildning till Storvallen. Detta år hjälper vi också till med förbudsmötet som hålls i Göteborg. Vi införskaffar också ledardräkter till alla de 30 kvinnliga ledarna. Det har nämligen kommit ut nya dräktsbestämmelser i samband med samgåendet. Det skulle finnas en gemensam klädsel för pojk- och flickledare vilket inte funnits tidigare.
Varje år deltar kåren i olika läger både i Sverige och utomlands. Ett läger som vi hade 1963 när kåren stod i fullaste blom, bör dock nämnas, var Ivö-lägret. På Ivö-lägret var det med 155 patrullscouter och en mängd ledare som slog läger vid Ivösjön nere i Skåne. Bussresan till lägret sponsrades av Sankt Georgsklubben. Detta lägret var mycket lyckat.
1963 beslutades om att bilda en Y-klubb i Mölndal. Drn chartrades samma år. Medlemmarna i Y-klubben bestod av tidigare ledare och föräldrar. Detta kom att få stor betydelse för kårens vidareutveckling. Y-klubbar i allmänhet är lunchklubbar med samma uppbyggnad som t. ex. Lions m.m. Men Mölndalsklubben nöjde sig inte med att skänka lite pengar här och där utan ville skänka något mer handgripligt sätt att jobba.
Y-klubben beslutade 1964 att bygga ett eget hus till scouterna. Det skulle visa sig vara ett mycket bra beslut. Det var naturligtvis många turer innan man kom till skott och kunde börja bygga. Som tur var fanns det många eldsjälar både i scoutkåren och i Y-klubben. Det största problemet var att samla in pengar till bygget. Kommunen skänkte först en tomt och sedan granntomten. Huset ritades och man letade efter leverantör. Allt detta gick ganska smidigt. Pengarna kom sedan in via olika donationer och många gåvor. Allmänna Arvsfonden gav sitt dittills största bidrag på 100 000 kronor till oss. När det lästes upp i riksradion att Mölndal KFUK-KFUMs scoutkår hade fått så mycket pengar var det lika bra som om vi vunnit högsta vinsten. När vi startade projektet hade vi 11 000 kronor i kassan.
Huset blev klart och den 7 oktober 1967 invigdes scoutgården av familjeminister Camilla Odnoff. Mölndals stadsmusikkår spelade och det var intern TV-utsändning i huset så att alla kunde se invigningen. Ungefär samtidigt med invigninen av scoutgården blev scoutkåren den första föreningen i Mölndal som fick föreningskonsulent. Mölndals kommun bekostar största delen av utgiften för konsulenten. Inger Rinäs blev vår första scoutkonsulent. Vi har haft 8 stycken konsulenter + några praktikanter under årens lopp. Med en så stor förening behövdes det en administratör på heltid. Förbundsmötet 1968 hålls i Mölndals Idrottshus och scoutkåren stod för arrangemanget.

70-talet

Vi är fortfarande Sveriges största scoutkår och medlemsantalet ökar återigen.
Behovet av hajkplatser är stort och som en skänk från ovan får scoutkåren överta arrendet av en stuga från Mölndals Cykelklubb. Den ligger söderut i kommunen och vi döper den till Alphyddan. Detta blir ett nytt projekt för Y-klubben att jobba med och dom sätter genast igång med att renovera stugan. Den har sedan varit till mycket glädje för många scouter. Vi har haft spännande hajker och övernattningar där.
År 1975 inköper scoutkåren en buss för transporter av scouter och material. Det är en minibuss. På distriktslägret på Sparreviken döper vi bussen till ”Transportina”. Det har blivit fler bussar genom åren men den första var speciell.
Behovet av lokaler är fortfarande stort. Vi är nu framme vid 1977 och detta år tar vi oss för att starta med att bygga Toltorpsgården. Nu finns inte lika många raska Y-klubbare att ta till. Bygget görs på lite annorlunda sätt än scoutgården. Det nya huset är ju inte heller så stort. Efter olika turer blev det beslutat att kommunen även denna gång skänker tomtmark och huset byggs ihop med den befintliga Toltorpsgården som tidigare ägdes av egnahemsföreningen och nu ägs av kommunen. Vid detta tillfälle finns lite pengar att starta med. Det som möjliggör hela byggnationen är ett arv. En gammal trotjänarinna till Greta Manne vid namn Elin Lundgren testamenterar all sin kvarlåtenskap till Mölndals KFUK-KFUMs scoutkår. Toltorps KFUK syförening tömmer hela sin kassa och ger till scouterna. År 1978 är gården klar och invigs. Sedan dess har vi haft våran största sektion där.

80-talet

Vi är fortfarande en stor kår och nu har det lagt oss till med mycket ägande som kännetecknar det goda 80-talet. Lokaler och sektioner förändras. Nu har vi verksamheter igång i Toltorp, Krokslätt, Häradsgatan, Rävekärr och Balltorp. Vi har två gårdar, Scoutgården i Krokslätt och Toltorpsgården i Toltorp samt två stugor, Triangeltorpet i Gråbo och Alphyddan. Kåren har även segelbåtar, två giggar nere i Kullavik och 15 kanoter vid Rådasjön. Vår ekonomiska redovisning börjar närma sig en  miljon.
Kårläger hålls som vanligt och nu har vi flera läger på bl.a Galtarö som ligger i Ödsmål strax utanför Stenungsund. Vi har ca. 100 deltagare på dessa kårläger.
Stora förbundsläger är det Hårgalägret 1983 uppe i Hälsingland och Bohus 88 år 1988 i Bohuslän. Under 80-talet har kåren många deltagare på konfirmationsläger uppe på Storvallen i Åre kommun.
Ledare ifrån kåren delatger i Explorer Belt och andra utländska arrangemang.

90-talet

Kårens medlemsantal ökar inte längre utan är till att börja med ganska konstant och först mot slutet av nittiotalet minskar vi rejält. En av våra ledare Anders Brodin är under nittiotalet förbundsordförande.
Vi deltar som vanligt i alla Förbundsläger och Härnö är ett av de stora läger vi är med på.
Några av våra scouter deltager i internationella arrangemang så som Jamboreeer i Sydamerika och Moot i Holland. Scoutgården används flitigt av scouter, ledare och Sankt Georgeklubens möten.
Vi startar under nittiotalet en Föräldraförening som har till uppgift att stötta scoutarbetet.
Scoutkonsulenten rationaliseras bort då kommunen inte längre har råd med föreningskonsulenter.
Mycket av 90-talet kännetecknas av indragningar vilket också drabbar föreningsrörelsen och kanske speciellt de ideella föreningarna.

00-talet

Under 00-talet går de svenska scoutförbunden och man går samman till en organisation, Scouterna. Scouterna tar fram en ny scoutdräkt som är gemensam för alla scouter i Sverige. Även benämningarna på åldersgupperna i scouterna görs om så att miniorscouterna blir till spårare, juniorscouterna är numera upptäckare, patrullscouterna kallas äventyrare och seniorscouterna är utmanare samt att roverscouterna är rovers fortfarande. Ny design på märken tas fram och nya program, målspår och
Då medlemsantalet har minskat så har även behovet av lokaler gjort. Nu har kåren Scoutgården i Krokslätt samt Triangeltorpet men inga andra lokaler kvar. Det hålls avdelning i Toltorpsgården in på mitten av 00-talet innan även denna lokal känns överflödig då plats finns i Scoutgården i Krokslätt. Det är många som är oroliga för kårens verksamhet och hur det ska gå då ekonomiska problem äventyrar kårens överlevnad då inkomster och engagemanget har minskat medan samma utgifter har funnits kvar. Beslut om att sälja lokaler och flytta ihop huvudverksamheten till en lokal gör att läget avstannas något. Kåren har sålt sina båtar men behåller 8 stycken kanoter på en släpkärra som avdelningarna kan använda.
Scoutgården i Krokslätt får också ta ny form då beslut tas om att bygga om övre delen av scoutgården, som tidigare använts som kontor, till en lägenhet. Denna lägenhet var inte svår att hitta en hyresgäst till och sedan dess har lägenheten varit en stabil inkomstkälla för kårens ekonomi.
Mot slutet av 00-talet och början av 10-talet har medlemsantalet minskat så pass mycket att endast en avdelning finns kvar för alla åldersgrupper. Men en enorm vändning sker när vi börjar med kompismöten och kompisrekrytering. Efter besök på några skolor tillkommer ytterligare medlemmar och ledare rekryteras ifrån engagerade föräldrar.  Sedan dess har medlemsantalet ökat successivt och fortsätter att växa än idag.
Under 00-talet deltar kåren i flertalet stora läger. Först kom det stora svenska scoutlägret Scout 2001. Ett enormt stort läger på Rinkabyfältet med 29 000 scouter på plats. Under 2007 är även Jingijamboree ett fantastiskt läger som kåren deltar i.
World scout jamboree (WSJ) 2011 hålls i Sverige och på Rinkabyfältet. På denna Jamboree har kåren med ett antal deltagare, funktionärer och personer som är med i planeringsgrupperna för olika funktioner på lägret. Antalet deltagare på denna jamboree är 43 000 scouter och blir alltså hittills den största världsscoutjamboreen i historien.